Ibland när ångesten är  som värst tänker jag på hur fast jag känner mig här. Att det inte finns någon utväg, att denna hopplösa känsla alltid kommer finnas här, att alla dagar börjar och slutar likadant och att jag aldrig kommer bli fri. Men sen tänker jag på att världen är så himla stor. Det finns så himla många människor man inte träffat. Det finns för mycket där ute för att man är fast här egentligen. Ingen är egentligen fast någonstans. Alla gator leder till andra gator i världen. Alla vägar leder till platser man aldrig varit på. Man är inte fast. Man kan gå överallt. På ett sätt är man fast med jobb, familj och bakgrund - men liksom... Känner man sig fast och vill komma bort så försök göra den ändringen. Försök! Världen är jättestor och jättespännande. Jag har inte ens sätt en tredjedel av vad livet har att erbjuda. Hoppet är det sista som överger en och jag ska se till att aldrig tappa hoppet. Jag vill göra en ändring i mitt liv och det är work in progress. Så när det känns jobbigt och att jag är fast i dagar som känns likadana så måste jag tänka på det här... Med att alla vägar leder någonstans.

Mamma och jag gick till ICA förut och jag höll på att trampa ihjäl den här filuren. En del larver är så sjukt coola. Liksom - kolla på den? Ser ut som en drake, hihi. Mamma skulle hjälpa den upp i gräset så ingen skulle trampa på den, så började den fälla ut sina taggar och hugga efter mammas fingrar, haha. Gulligt.

Var på stan igår en sväng. Hände inte så mycket. Jag, mamma, lillebror och Pritchard åkte ner med bussen. Mamma köpte lite plantor och sedan gick vi och köpte glass. Sedan promenerade vi hem i den sköna solen.