I watched one and a half of like 9 videos and yes, I started to cry. Just as I thought. The first video was when the band came out on the stage and sang Na Na Na. The second on was when Gee hold one of his speech. I couln't really hear every single word because I was crying but it was about that the world wants to tell us how to be and thet a FUCK YOU is the only answer. And also that we should sing about it. Frankie clapped his hands.

Then SING started, and I shut down the video. I couln't take it. Too many tears. I guess I have to wait a little longer. This band has a huge place in my heart - and I know that some of you are with me.
MCRmy for life! ♥

---------------------------------------------------------------------------------------------

I PROMISE I'll upload the videos someday. But for now I'll just show you some more pictures. I just show you the "crappy" ones because I don't want the good ones to be stolen. I haven't put my name on every photo, so... yeah. Guess that have to wait too.


Frank, the photographman with flying arms and Gee


Quite a good one of Frank



The Way-brothers


Quite a good on of Mikey too. When you see him on the Internet, you think that he's kinda boring. But when you see him live rocking his ass off... you get a hell of a strange but awesome feeling. He fucking BLOWS your mind open! I know I don't think anyone is cool - but this guy... He IS!


Frank. I still can't believe I was like 4 meters away from him.


Way-bros again.

I couln't really take any pictures of Ray, sad enough. He was only on the other side of the stage. But at least I could see him. Besides - his smile is so cute. He was the first one I saw and his smile lit up his face. I know I said it in this post, but I want to say it again, haha.

Här kommer en fet text om konserten i fredags!


Kom till Annexet vid 14-tiden så ringde jag Friday som sade vart dom satt, hihi. Så kom jag till dom och Friday, Bibbie, Hanna, Tami, Tilda, Bea och Carro sjöng "Ja må hon leva" hihi. Jag fick ett jättefint handgjort kort utav Hanna, en slim red-tie samt MCR-armband av Bibbie, hihi. Tack ska ni ha ♥ Sen gick jag och ringde Heidi och vi och Bibbie sprang runt lite i Gallerian för att bli varma hihi. Sen efter ett tag kom Bibbies söta kompisar Mikaela och Alexandra och köade med oss!


På tal om kö! Köandet var helt sjuk jobbig! Det snöade som fan, det var skitkallt, man blev blöt överallt och man tappade känseln i fötterna! Filtarna och påsarna vi satt på blev helt täckta av snö, men det gick rätt så bra ändå. Blev bjuden på McDonald's-mat utav Mikaela och Bob kastade choklad till alla, haha. Så HEEELT tom i magen blev man ju inte, hihi. Var svinhungrig, men hade inte kunnat äta någonting på hela dagen. När jag är nervös och otroligt peppad så är mat big no no c:


Sen ställde sig kön upp för att vara beredda på att kuta in i Annexet! Hanna pratade med en tjej som sade att hon skulle intervjua bandet till en tidning. Hon hade träffat dom för 3 år sedan och hon sade att Gerard tydligen är värsta bitchen. Har svårt att tro på henne. Gee har varit med om så himla mycket jobbigt i sitt liv, så jag trodde inte på det hon sade för fem öre. Han om NÅGON vet hur jobbigt livet kan vara, och på det sättet han peppar folk med keep on living... Alltså, nej. Gerard är vacker på utsidan och insidan. Jag stod mest och nickade för orkade inte säga att jag inte trodde på henne. Hon skulle fixa autografer till mig och Hanna, så hon fick våra nummer. Hon skulle vänta på oss efter konserten. Det konstiga är att hon direkt sprang till merchendise-kön efter konserten och hon ringde aldrig. Jobbar man för en tidning så ställer man sig inte i kön det första man gör. Man går backstage med sitt backstage-pass för att intervjua dom. Hon kunde ju liksom lika gärna fått en t-shirt gratis? Dessutom försvann hennes intervjuarkompis, så... näej. Tror hon bluffade helt och hållet Så Hanna, du missade ingenting när du gick innan mig :( ♥


Sen skulle vi springa in och kön tryckte på som IN I HELVETE! Trodde ärligt talat att jag skulle dö för jag tappade andan! Kövakterna fick verkligen ryck på oss och det förstår jag verkligen. Aldrig varit så... jag vet inte. Det var grymt obehagligt. Men så trängde vi oss lite och jag och Friday kutade in som in i helvete för att få en bra plats. Tami och dom andra försvann lite på golvet men vi hittade dom till slut haha.


Sen sprang jag, Tilda och Bea tog allas jackor och väskor för att lämna dom i garderoben. Det var jobbigt att få tillbaka våra platser igen, men vi trängde oss fram på ett smygande och smidigt sätt, HAHA. Ninjaskills asså!


Sen kom förbandet ut och JÄKLAR vad bra dom var! LostAlone heter dom. Här är deras MySpace! Lätt att man ska börja lyssna på dom, haha. Basisten hade lite Ramones-feeling i håret. Efter att dom hade spelat så puttades folk som in i helvete och två ASDRYGA tjejer som stod bakom mig, Friday och Hanna trängde sig som fan och tog våra platser. Den ena var blond och hade världens jobbigaste hästsvans som hon viftade i mitt ansikte like 23894789478923 gånger med mening och hennes pinsamma kompis kollade snett på mig och flinade som fan. Snacka om att dom fick smaka på Jasmike-power sen när MCR satt igång. Dom like "AAH ASSÅ JAG SKULLE ALDRIG I HELA MITT LIV FÅ FÖR MIG ATT PUTTA UNDAN FOLK FÖR ATT FÅ KOMMA LÅNGT FRAM!" Bullshit, då hade du aldrig gjort som du gjorde, ditt mongoloida avskum. Det är sånna som ni som Frank inte vill se i publiken! Han blev asirriterad under en konsert och sade att alla skulle få ha en bra stund, såatteh... Ändra era inställningar, brudar! Ni var fan inte bättre än någon annan där inne! Skäms! ò_ó



Men så flyttade vi på oss ifrån the Bitches From Hell och vi kom bland några svenskengelsk-talande SKITSCHYSTA personer. Det var en jättelång kille med glasögon bakom oss (han gillar HIM också, haha). Ingen vågade typ tränga sig på honom, haha. Det var så kul när han sa till Friday "Jag vet att du gillar att kramas, men ta det lite lugnt :)". Haha, det var så gulligt. Sen en SKITSÖT killes armband fastna i min t-shirt, haha. Det var jättekul! Han sa "Mitt armband har fastnat i din t-shirt och jag vill inte dra!". Så jag tog tag i min t-shirt och han fick inte loss armbandet, så frågade han till slut om han fick dra. Det fick han och en pärla var kvar där armbandet hade hakat sig, haha. Vi skrattade lite åt det och jag tackade för det fina minnet, hihi.


Sen släcktes hela rummet och hela salen blev som en hel chockvåg. Skriken fyllde varenda liten centimeter i rummet och jag kände hur mina ben bara vek sig. Jag såg inte mycket just då, och helt plötsligt var Ray den enda som fanns i mina ögon. Han var alltså den första jag fick syn på. Det var så... otroligt! Han bara kom ut med sina tajta byxor, hans vita t-shirt med spindeln på lyste upp hans ansikte och hans leende bländade mig så fint. Han vinkade mot publiken och jag kände mig så lycklig. Sen fick jag syn på Mikey och han gick fram till sin bas som glittrar så jäkla mycket finare än Edward Cullen. Frank kom ut och det var verkligen droppen. Jag försvann i mig själv och jag kände yrsel och mitt ansikte var helt dränkt av tårar. Det gick bara inte att sluta. Han öppnade sin vattenflaska och vattnade oss i publiken och jag fick hans vatten på mig. Så fick hans saliv i håret och på händerna, haha. Jag skrek nog som mest när jag såg Gerard, för då kände man det verkligen; att oh my God. Det ÄR My Chemical Romance som står framför mig!



Man trodde liksom inte att dom finns på riktigt! När man ser dom på bilder, lyssnar på deras musik och ser dom i videoklipp och musikvideos... man vet men tror ändå inte att dom finns. Men sen när man får se dom på riktigt. Det blir en helt annan sak. Man får en annan syn på dom. Förut tyckte jag att Mikey verkade så tråkig som aldrig sade något och som alltid hade pokerface. Men när man får se honom på riktigt - han utstrålar någonting som inte går att förklara. Man blir helt ordlös! Jag tänkte för mig själv "Det är verkligen Frank Anthony Iero som STÅR där framför mig! Jag kan inte fatta det!". Liksom... åh. You make me crazy!


Jag vet inte hur många gånger jag nästan svimmade av andningsbrist. Inte för att det var brist på syre, utan för att Ray, Frank, Mikey och Gee tog luften ur mig. Det var så underbart, så fint, så otroligt, så... jag vet inte. Orden räcker inte åt! Gee stod mest vid Ray's sida, men de få han kom till Franks sida... jag försvann liksom. Att möta blicken med några man verkligen ser upp till är den mest underbara känslan i världen.







Fler bilder kommer sen när jag har lugnat ner mig.
Det var allt jag hade att berätta om den tredje bästa dagen i mitt liv.
(De första två står Green Day för, haha ♥)