Hade en sjuuukt jobbig dröm inatt. Jag hade valet att vakna upp - det har man ju alltid. Men på nåt jävla vänster ville jag se hur drömmen skulle utvecklas. Oooch nej, det utvecklades inte till det roligaste precis. Så nu är jag nedstämd och lite ledsen. Jag hatar att drömma om nätterna - för en superfin dröm kan sluta som världens otäckaste mardröm. Ska ta och spela datorspel nu istället och lyssna på Håkan. Bra kombo. Valde bilden bara för att den är så himla fin och gör mig glad.

Okej, vill inte låta som världens bittraste människa här - för jag försöker vara så glad som möjligt och hålla tillbaka saker som gör mig less och så. Men jag är som vilken annan människa som helst som känner sig nere då och då och idag råkar vara en sådan dag jag bara vill ge finger till allt och alla. Jag vet att detta är MIN blogg och att jag postar VAD jag VILL, NÄR jag VILL! Men vill inte fylla den med bittra saker så som skriker "ATTENTIONWHORE!" you know. Så har fixat en sidoblogg där jag postar lite tråkigare foton, gifs och så vidare.

Lovar att det inte är en screamer eller så som jag lurade er med den 1a april.

Bloggen heter www.BittraFeelings.blogg.se.

Gå in där om ni vill vara bitter med mig.

Tjing.

Lika bra att jag skiter i att fixa arbetsprover och måla och söka skolor och skit. Kommer ändå inte ha nånstans att bo. Fan, kan man få LITE stöd eller? Bara negativ respons. Tack, tack och åter tack! Blir trött på skiten. Fuck life. God natt.

Ta det försiktigt med människor ni möter och var försiktiga med vilka ni öppnar er för och hur mycket ni öppnar er. Ni vet aldrig när er bästa vän kan vända er ryggen och svika en som fan. Best friends can become strangers. Och se upp för att låta er utnyttjas. Sånt kan göra otroligt ont. Vissa personer vill gärna göra andra illa.

Bitter.

Blir galen nu. Internet stängs av och på hela tiden. Jasmine goes bananas. Har iallafall bytt anslutning nu så hoppas det skärper sig nu. Ugha.

Har ännu inte fått svar av bedragaren som lurade mig på 120spänn när jag köpte hans jävla Drop Dead-jacka. Blir så otroligt förbannad på folk som tror att de kan göra PRECIS som de vill. När folk är osanna och lurar andra för sitt "eget bästa" så kokar jag verkligen till av ilska. Fattar inte hur man kan göra så - det är så grymt fult! Jag kanske behöver dessa 120 kronor till något vikigt? En del kan tycka att 120 är skit samma - men för mig är det faktiskt en del pengar. Det finns mycket jag vill spendera de 120 kronor på. Dessutom var det en skada på jackan så förstår inte hur han kan få för sig att lura mig. Då blir det hela bara ännu fulare gjort.

Skickade ännu ett mail och frågade varför han skitit i att svara och att jag kommer blanda in polisen om han inte överför tillbaka pengarna. Så jävla professionellt av honom också eftersom att han äger en egen klädlinje. Hur kan han ta sig själv seriöst? Snacka om att vara otroligt omogen för hans ålder. Dessutom fattar jag inte liksom hur man kan våga... Jag har ju hans mobilnummer, hans mail och jag kan se på Blocket vart han bor? Han kan ju liksom inte veta om jag känner typ... några maffian eller nåt, haha.

Nej, men seriöst. Man ska passa sig för att göra sånna här saker för man vet aldrig vad konsekvenserna kan bli. Nu låter det som att jag ska skicka folk på honom - men nej. Se det här som ett tips till er läsare. Tänk innan ni gör något för man vet aldrig hur saker och ting kan sluta.

Det bir allt svårare att hitta boende för unga i Sverige. Blir fan galen, MÅSTE bort härifrån. Är så jävla trött på att bo här, serrrrrrrrrrrrrrrrrrrriöst. Vill få börja mitt jävla liv nu och få göra vad jag vill - dvs måla i konstkursen i Uppsala innan jag åker till Gävle (?). Så kommer pappa och tjatar om att jag måste spara mer pengar så jag kan KÖPA en lägenhet istället för att HYRA en lägenhet men hur jävla lätt är det att köpa lägenhet när man är 19, snart 20, år?

Uff, min lillebror verkar VERKLIGEN vilja ha bort mig hemifrån så fort som möjligt. Så mycket som han klagar på mig, talar om för mig att det kommer bli skönt när jag flyttar, så mycket som han bråkar och ger mig skulden för allt... Han börjar lika våran mellanbror allt mer och mer vilket jag tycker är riktigt tragiskt. Jag vägrar förlora en till broder.

För varje dag som går sjunker önskan, och viljan att komma härifrån, längre in i hjärtat och hjärnan på mig. Det är verkligen så jobbigt och illa ställt att jag känner att jag måste komma härifrån snabbast möjligt. Det här funkar liksom inte längre. Jag vill ut, träffa människor, bygga upp kontakter, bli kär i en som är kär i mig, få skapa, få finna mig själv igen... Mina nitton, snart tjugo, år är färdiga i den här staden. Det finns inget kvar att hämta här. Det har hänt för mycket helt enkelt. Rädslan inom mig att jag inte kommer in på någon av kurserna i Uppsala är så galet stor och kvävande. Då kommer jag få vänta till augusti 2013 iallafall med att komma bort härifrån. Det här håller inte. Och jag vet att min blogg har blivit värsta deppbloggen - men jag skriver vad tusan jag vill och ni är inte tvingade till att gå in här.

Jag är i en blå period just nu, helt enkelt.

Jag är ganska orolig. Eller väldigt orolig. Samtidigt som jag har sådan längtan och ambition inför skolan i augusti så mår jag så otroligt dåligt. Jag vill må bra NU. Jag sover bort dagarna och är uppe hela nätterna. Jag äter ingenting längre och dricker otroligt lite vätska. Det finns ingen matlust längre och det är skrämmande som fan. Jag vill inte bli smalare... Jag vill inte tyna bort. Men det finns ingen matglädje och jag orkar inte vara ledsen. Hade precis en superjobbig dröm om hur min situation är just nu och det har gjort allt förjävligare. Jag förstår inte hur allt kunnat gå så fel...

Är småsur. Pappa ringde precis och sa att vi ska åka till landet om en timme ungefär. Förvarning, hallå? Vad schysst det hade varit om han hade sagt det igår, att vi skulle åka ut tidigt. Blir att stressa i sig frukost och stressa med att fräscha upp sig, kul kul kul! :D :D :D :D

-_-

Det känns som det var jättelängesen jag bloggade på riktigt. Det har bara varit jättejobbigt på sistonde. Liksom... verkligen jättejobbigt. Jag har så mycket att tänka på. Skolan gör mig deprimerad för det är så mycket att läsa in och jag har ingen lust med att plugga just nu. Jag börjar tveka på om detta verkligen är det jag vill. Ovanpå det gjorde jag och Hampus slut så vi är tyvärr inte tillsammans längre vilket är jättetråkigt. Man är så van vid tanken att ha en pojkvän och man har så många vanor som bara försvinner på en gång, sådär. Vi fortsätter som kompisar, men det är ändå jobbigt med breakups.

Ikväll blir det förhoppningsvis att gå på Vacancy Labour-spelning. Beror på om det finns kvar någon biljett till mig... Efter det (om det nu blir av) så blir det att ta en öl tillsammans med Szandor eventuellt Karolina nånstans på stan. Behöver få komma ut och träffa lite människor så jag får annat att tänka på några timmar. Livet är liksom inte så kul just nu som ni kanske förstår. Det är inte lätt alls när allt faller på en och samma gång. Skolan, ens kärleksliv och familjeliv. Allt som betyder något.

Hej hej. Har lite tråkiga nyheter för er. Vissa av er kommer glädjas och vissa av er kommer nog tycka synd om mig. Men det är ingenting jag känner för att blogga om nu känner jag eftersom det är så nytt. Måste bara bearbeta det lite och sen får ni nog veta. Bloggen får nog lida lite till tror jag. Hej då.

Är ledsen och känner mig så otroligt nerstämd. Kommer ta ett tag att komma på bättre tankar. Tur att jag har en resa att se fram emot. Annars hade jag inte klarat det här lika bra.

Känner mig yr, spyfärdig och jätteledsen. Ska kolla på Family Guy och dricka upp min cola. Fest imorgon iallafall. Hörs väl sen kanske.

Mår dåligt på alla sätt. Börjar bli förkyld och är allmänt ledsen för allt. Och grund och botten är det skolan som har ställt till det så. Man vet inte vart man ska börja liksom. Är för trött för att bara öppna boken och läsa och sen när en massa tankar kommer och spökar i ens huvud blir det inte bättre direkt. Åkte hur som helst till kuratorn på campus idag för att prata lite med henne och det kändes bra för ett tag. Just nu känns det dock lika dåligt igen som innan. Att det ska vara så svårt att må bra igen. Saknar för två månader sen då man var glad typ 24/7. Nu på sistonde har jag bara varit ledsen. Livet är inte lätt är man känner sig hjälplös. Jag tror att bara jag kommer igång med skolan så börjar de andra sakerna kännas bättre och det blir som förut igen. Det kommer bli tungt ett tag nu framöver - men det är värt det i längden. Önskar dock att det kunde vara för två månader sen då saker var perfekt. Jag tror att om jag började hårdsatsa på skolan direkt när skolan började så hade det kännts bra på både den sociala fronten och skolfronten.

Godmorgon eller något. Vaknade ledsen idag igen. Den enda skillnaden är att denna gång är det inte på grund av en dröm. Tyvärr är det ju sånt som händer - men vilken otäck dröm som helst skulle vara så mycket bättre än det här. Det gör så ont bara.

Ska hur som helst vakna till nu hur jobbigt det än är och fräscha till mig lite. Ska till tandläkaren idag, huhu. Taskig timing ändå. Vill helst bara vara hemma just nu. Ska försöka peppa upp mig lite med Slipknot. Men hörs.

Bland det värsta jag vet är när man vaknar och är ledsen. Vaknade upp ur en jättehemsk dröm. Dagen är i stort sätt redan förstörd, haha. Hade ju gärna vaknat på ett trevligare och finare sätt.

Kom precis hem. Har sovit hemma hos Hampus inatt. Gårdagen var en total flopp. Hade sett fram emot den enda sedan skolan startade. Missade Vacancy Labours spelning av en sån jävla värdelös anledning. Jag ledsen på mig själv. Kan inte förstå hur blind och naiv jag är. Finns det något jag verkligen vill så är det att vrida tillbaka tiden 24 timmar.

Jhuisabdiasdaisdasojdsad. Skulle ju ha åkt ner till stan idag för att shoppa lite nödvändigheter, men så bidde det inte riktigt. Ligger istället hemma och var världens mensvärk som äter upp mig innifrån. Den äter även upp mitt humööör. Känns seriöst som att man fått ett eller annat slag i magen och det känns som att ens rygg är halvt bruten. Blir så trött på det här. Liksom... det finns ingenting som hjälper mot det heller riktigt. Vill man ligga i sängen och kolla på någon rolig serie så kan man inte ligga still i ens fem minuter för man bara vill åla sig för att det gör så ont. Samma sak om man vill sova. Panodil hjälper knappast det heller. Det enda som faktiskt gör något är om man tar cykeln och bara cyklar påmåfå i någon timme, men jag har precis duschat så kommer frysa ihjäl. På tal om det så kallsvettas man som TUSAN också. Åhh, thank you God for uppfinna mens. Jättesnällt.

Det var kul att ens mellanbror kommer tillbaka till ens liv och ursäktar hur han varit. Det var så spännande att få se honom igen och försöka bygga upp relationen till ens egen bror igen. Han som en gång var ens bästa vän men som sedan sabbades för var dag i nästan 8 år. Det var kul att se att han var ledsen för det han gjort för när man ursäktar så är det oftast ett tecken på mognad, förståelse och förlåtelse. Jag trodde så himla mycket på det här.

Men nu de senaste veckorna har jag funderat om det verkligen var ett bra val att låta honom komma tillbaka. Det var det inte. Än en gång har våran vänlighet blivit utnyttjad. Så mycket som vi trodde på detta - men... nej. Hur kunde vi egentligen tro att allt skulle bli bra igen? Visst att man kan önska, men fan heller att man ska förvänta sig något av honom?

Han kom hit och började skrika på mamma och lillebror! Han loskade henne i ansiktet, slog och knuffade på henne och slog sönder saker. Och när ens son kallar ens mamma för HORA då har det fan gått helt över gränsen! Sen att ge oss skulden för hur jävla patetisk han blivit som människa är också jävla bullshit. Det värsta är att han gör detta NU när pappa är utomlands för när pappa är hemma beter han sig som ett jävla lamm! Polisen kommer hit när som helst nu. Fick avbryta lunchen med Hampus och Gabbe och skynda hem för att ta hand om mamma. Liksom... kul att han än en gång sabbar för mig. Skönt som tusan att han flyttar utomlands snart för jag är trött på att vara rädd för honom.